Att amma eller inte

När jag väntade Elliot hade jag bestämt mig för att jag skulle amma, så länge jag kunde. Men jag får nog ta och tänka om lite där.
Vet inte om det kan ha med magsäcksoperationen, men jag har inte tillräckligt med mjölk för att han ska bli mätt.
Det är många som sagt att det bara är att amma amma amma... Mjölken kommer! Men när han ligger vid bröstet och bara skriker för att det inte kommer nått, då är det inte roligt.
Så nu kör vi vartannat mål ersättning så brösten hinner fyllas på, vilket resulterat i mätt bebis! Mätt och glad bebis ger lugn mamma ☺

Igår fick Elliot träffa läkaren på BVC. Allt var bara fint, läkaren tycker vi har en riktigt fin pojk.
Nu står vågen på 4790 gr  och han är 57 cm lång. Följer sin kurva perfekt.

Sitter i soffan med dunkande huvudvärk och ömmande hals. Bebis sover gott i mitt knä 💙

En månad

Idag fyller Elliot en månad. Fattar inte att för en månad sen så var vi på förlossningen och beundrade det vackra lilla livet vi skapat.

Trots lite problem med vikten i början (berodde på att min mjölk tog tid på sig att komma igång ordentligt) så har vi med hjälp av att pumpa och lite ersättning vänt kurvan fint.
Idag vägde han 4190 g, gått upp 250 g på en vecka! BVC sköterskan har bara bra saker att säga när vi är där.

En glad liten skit är han, när han är vaken och inte hungrig så pratar och ler han mot allt och alla. Han vill gärna stå upp, tränar ju både nacke och ben på en gång!

Ska bli spännande att följa den här lilla människan genom hans liv, ett steg i taget

Kärlek bortom alla gränser ♡

Nya tider

Nu har en ny era startat i vår lilla familj. Jag är mamma, raringen tvåbarns-far och hans son storebror. Nya roller för oss alla och vi ser fram emot allt vad det innebär.

Vi hade en jättebra förlossning, verkligen över förväntan.
Natten till den 17:de vaknar jag av att vattnet går vid ett-tiden. Ringer in till BB och dom tycker jag ska avvakta då jag inte har värkar än.
Går och lägger mig, säger till D att vattnet gått men att han kan sova vidare.
Strax efter halv två börjar värkarna, D vaknar av att jag låter. Ringer tillbaka till BB då det är 2 - 3 minuter mellan värkarna.
Vill vi får vi komma in säger dom.
Vid tre kommer vi in till förlossningen, vid fyra är jag öppen fyra cm och vi blir kvar.
Vid 8 får jag värkstimulerande dropp då värkarna avtagit något. Sen var det mer eller mindre konstanta värkar. 
10.25 börjar krystvärkarna och 10.31 är han född.
Snabbt, smidigt och det räckte med lustgas.
Inga sprickor, inga bristningar.

Om alla graviditeter och förlossningar kan vara som de här, då kan jag göra det varje dag 😊

Nu ska vi bara hitta in i vardagen tillsammans.

Övertid

Idag har jag gått en vecka över tiden och det är inte särskilt skoj.
Var på sista barnmorskebesöket på morgonen. Alla värden var bra som vanligt. Hon ringde och ordnade en tid till specialist mödravården i Falun, det är dom som tar över nu när man gått över. Så på måndag em ska jag dit, om det inte kommit nån bebis till dess.
Då blir det ultraljud, dom kollar storlek på bebis och mängden fostervatten. Mår bebis och jag bra, får den stanna inne några dagar till.

Många som väntar och längtar efter den lilla trollungen i magen. Det roligaste här hemma är ju när raringen och hans son suckar över att det är såå drygt att vänta på bebisen.

Nää,  säger ni det? För det är ju ni som inte kan sova pga av smärta och massa toabesök på natten, det är ju ni som bär runt på en gigantisk mage....

Får se när bebis tänker dyka upp. Vi ska på kräftskiva på lördag så det blir nog en bra dag att föda barn på ☺

Trött

Idag är en sån dag då jag bara är trött, eller i själva verket helt slut,  både psykiskt och fysiskt.
Trött på att ha ont, trött på att se allt som borde göras men som jag inte fixar just nu, trött på att se allt som måste göras men som jag inte orkar.

Det är väldigt nära till tårar idag, vilket är passande eftersom det regnar.... Tycker synd om hjärtat som lär leva med mig såna här dagar.

Haft en längtan några veckor nu att bara få åka iväg nånstans, ta bilen och bara åka. Spelar nästan ingen roll vart, bara komma bort.... Men vet inte om jag vågar, det trycker på väldigt neråt ibland, känns som om man ska gå itu. Om nått händer vill både jag och hjärtat vara nära hem.

Men jag är så trött på dom här väggarna.

Behöver hjärtat komma ifrån lite kan han bara sätta sig på fyrhjulingen och ta en vända, leka av sig lite i lerhål i skogen, jag missunnar honom inte det. Men jag kan inte göra det, jag sitter här......

Besiktning

Idag var det besiktning hos barnmorskan igen. Vikten står still sen förra gången, magen har vuxit 2 cm och blodtryck och socker håller sig lågt.
Nu är det bara 2 träffar kvar med bm innan jag är beräknad, men hon var inte säker på att jag skulle gå så länge. Vi får se vad som sker. Har ju sammandragningar i princip varje gång jag ställer mig upp, bara väntar på att dom ska förvandlas till förvärkar :-)

Den där vågen

Är inte riktigt sams med vågen just nu, särskilt inte min egen. Det är inte roligt när man ser hur vikten kryper uppåt efter jag jobbat så hårt för att få ner den.
Men barnmorskans våg är snällare än min, den visade lika idag som för tre veckor sen! Hon var nöjd och jag lugnare. Har gått upp 6 kilo sen inskrivningen och jag går in i v32 imorgon. 

Allt annat ser oxå bra ut, lågt blodtryck och lågt socker vilket är bra. Magen följer sin kurva och bebis hjärta slår så fint.

Har de senaste nätterna haft massa drömmar om förlossningen. Allt har gått bra men inte i en enda dröm har bebisen legat kvar i magen till beräknat datum, alltid kommit tidigare.
Får se vad som händer, känner ett lätt tvång att ha allt färdigt snart till bebisen. Spjälsängen är bäddad, skötbordet står i badrummet, kläder ligger i lådan. Vagn och bilbarnstol finns hos min bästa vän i Falun, nära och bra om nått skulle hända tidigare.

Bm-besök

Idag har jag varit till barnmorskan igen. Gick fint den här gången oxå :-)
Alla värden ser bra ut, har gått upp 6 kilo sen inskrivningen och det är bara jag som har ångest över det magen ligger på den högre sidan, men det är ingen fara säger min bm. Behöver inte bero på stort barn utan att jag har extra fyllning kvar på magen.
Frågade henne om tillväxtultraljud som jag vet är praxis i vissa landsting när det kommer till magsäcksopererade men nått sånt gör dom inte här i Dalarna om det inte händer nått särskilt.
Nästa vecka ska jag träffa diabetessköterskan, inte för att sockret ligger högt utan för att så gör dom med gbp-opade. Sen ska jag få ta sockerkurvor på mig själv, jippie!!

Pratade med min dietist igår. Hon tycker att det är jättebra att jag kan äta allt, de flesta hon träffat på har svårt att äta, så jag ska fylla i en matregistrering så hon får se hur det kan se ut när en gbp-opad gravid kan äta. Vad gör man inte för att vården ska får mer kunskaper??

Nu ska jag ta med magen ut i trädgården en vända, ska titta på ogräset och fundera på om jag ska rensa bort det till helgen... Ska ju bli sol och varmt så man kan ju jobba lite på solbrännan samtidigt :-)

Drömmar

Det här med drömmar när man är gravid... Vissa drömmer jättemycket om graviditeten och bebisen men jag har bara haft några få drömmar om det.

I början av graviditeten drömde jag ofta att jag blev lämnad och övergiven, det var fruktansvärt jobbigt. Allt kändes så verkligt just då när man vaknade. Vet inte hur många gånger jag vaknade av att jag grät.
Nu när man gått ett tag i graviditeten så är det bara två drömmar som jag verkligen kommer ihåg.
Den ena är att bebisen kommer i v35 och den andra är att bebisen under förlossningen ramlar av sängen eftersom jag är ensam på rummet och ingen kan ta emot den.

Fler drömmar kommer säkert. Hoppas bara det inte blir mardrömmar för jag sover så illa iaf :-)

Lilla magen

Magen växer så det knakar. Nästan så man från dag till dag ser hur den blir större.
Det är några som frågat om det är tvillingar. Men det har jag svårt att tro. Tre gånger har jag varit på ultraljud och tre gånger har dom sett en bebis. Visst har det hänt att läkare missat en bebis men det är ovanligt. Jag är nog bara en sån som blir stoor när hon är gravid.

Även om det känns konstigt att magen växer och vågen går uppåt så älskar jag min kropp ��

Älskade lilla bebis

Nu rör det på sig för fullt i magen. Till och med raringen har lyckats känna h*n en gång <3
Men det är en envis liten sak vi har tillverkat. H*n vill inte att mamma ska ligga på sidan och sova, då sparkas det ända till jag vänder mig på rygg och jag hatar verkligen att sova på rygg! Men det är väl smällar man får ta :-)

Många som frågar vad jag tror/känner att det är för kön och jag vet verkligen inte. När jag pratar om magen eller bebisen så säger jag han men det enda namn som jag verkligen fastnat för är ett tjejnamn... Inte lätt det här.

Hade lågt blodtryck när jag var hos bm sist och det märks väldigt väl. Det snurrar när jag ställer mig upp, jag mår illa om jag står för länge och jag är trött. Men hellre för lågt än för högt, mycket bättre för bebisen.

Ååå se där, då hittade bebis blåsan igen!! Undra om h*n gör det på pin-kiv?? Bäst att gå på dass då..

Bebis+blåsa

Var ju på ul i måndags och jag var så nervös när vi satt i väntrummet. Hjärtat var lugn som en filbunke, hans inställning är ju att allt löser sig, allt blir bra. Min var att jag har inbillat mig allt, att jag bara var fet igen.
Men när vi kom in och hon började med sin undersökning och det första man får se är ett hjärta som slår starkt och stadigt så blev jag så lugn. Sen gick hon igenom allt och lät väldigt nöjd när hon såg att bebisen hade svalt fostervatten. Könet kunde vi inte se så det blir en överraskning för alla :-) Blev inte flyttad iaf så det är fortfarande beräknad förlossning den 7/8.

Bebis har en period på kvällarna mellen 20-21 när det är full fart i magen. Det värsta är när h*n steppar på blåsan... Spelar liksom ingen roll att man precis varit på dass, man blir pinknödig likförbannat!
Kommer nog ta ett tag innan man kan känna nått från utsidan, dels har jag en hel del extra vaddering kvar och sen ligger tydligen moderkakan i framvägg så den absorberar stötarna. Därför tyckte barnmorskan att det var konstigt att jag redan kännt bebisen, men alla är ju olika känsliga.

Den andra april är det dags för ett besök hos mvc igen, får se om jag får nån utskällning då för att jag inte gått ner i vikt som hon ville... Pratade med dietisten på Skönvikt när jag var där i onsdags och hon tyckte inte att jag skulle bry mig i det, att ha gått upp 2,5 kilo i v.21 var inget att hänga upp sig på. Om bm på mvc hade nått att säga skulle jag hänsvisa henne till dietisten :-)
Å vad jag gillar personalen på Skönvikt!

Ultraljud

På måndag är det dags för ultraljud och vi ska få se det lilla livet. Har ju iofs redan sett den två gånger, men den var ju så liten så jag fokuserade bara på hjärtat som slog. Har haft lite knepiga tankar inför ul, att magen är tom, att den är död, att jag bara inbillat mig hela graviditeten....

Men i morse när det var sån fart på h*n så är det svårt att tro det skulle vara inbillning :-)

Är ju inte ensam om såna tankar, många blivande mammor känner lika... Men oro är väl en del av det. När bebis är ute finns det en miljard nya saker att oroa sig för.
Allt ska nog gå bra, bara sluta fundera så mycket och sluta googla, finns ju nästan bara skräckhistorier att läsa och det behöver jag inte just nu :-P

Magen

Det är inte så lätt alla gånger när man ser sig i spegeln och magen bara växer. Jag vet att det tillhör graviditeten och att det bara är bäbisen som behöver plats, men när man har kämpat som ett djur för att få bort den så känns det lite vemodigt. Vill så klart ha en fin gravidmage och jag vet att den försvinner i augusti, men...

Jag är såklart överlycklig över att vara gravid och att allt gått som en dans hittills. Att må så här bra som gravid är helt otroligt, visst jag har foglossning, men det hade ju kunnat vara mycket värre. Sen att hormonerna gör tårkanalerna till värsta Niagarafallet ibland hör väl till....men att grina till Harry Potter kanske är att ta i :-)

Har sen ett par veckor tillbaka kännt sprattel i magen, det är en häftig känsla! Det är fortafarande väldigt sporadiskt som jag känner nått, men det finns där. Längtar till dess att man kan känna det från utsidan, kommer bli mer på riktigt för oss alla då.
Den 17 mars är det dags för ultraljud. Även om jag sett knyttet 2 gånger redan så kommer h*n vara mer människo-lik denna gång, nått mer än bara en fläck med ett hjärta som slår. Det är spännande, mycket som kommer bli annorlunda för vår lilla famlij. Jag ska bli mamma "på riktigt", hjärtat blir två-barns far och lillkillen kommer för första gången på sina nio år tvingas dela uppmärksamheten med nån annan. Blir nog jobbigast för honom :-)

Se tillbaka på året

Det har hänt mycket året som gått.
Gjorde min magsäcksoperation i slutet på februari och allt med den har gått super. Gått ner i lagom takt och har tappat nästan 50 kilo!! Det känns helt fantastiskt.

En av de största anledningarna till att jag gjorde operationen var ju för att vi skulle kunna skaffa barn, jag hade ingen ägglossning. Den resan har varit full med hinder.

Först vill jag bara klargöra att det var verkligen inte med flit som vi blev gravida så tätt inpå open. Det var otur och skydd som inte funkade, men men.

Började ju med att vi på nått vis lyckades pricka första ägglossningen efter open. Den graviditeten slutade med utomkvedshavandeskap och akut operation i juni där höger äggledare tog bort eftersom den hade brustit. Efter den operationen fick jag en massiv infektion i buken, hela sommaren blev förstörd.

Graviditet 2 slutade med missfall i v.7 i oktober. En tredjedel av alla graviditeter slutar med missfall och det kan man inte göra nått åt, det var helt enkelt inte livsdugligt.
Efter missfallet sa läkaren att det tar ca 3 månader för kroppen att återhämta sig, så vi tog det lugnt.
I början på december tyckte raringen att jag skulle ta ett graviditetstest, för han tyckte jag var lite konstig. Mycket riktigt så var jag gravid, hade inte ens märkt av nån ägglossning.

Efter plusset var vi försiktigt optimistiska, med tanke på allt som hänt. Men nu är vi i v.15, jag har varit in på två tidiga ultraljud där allt sett fint ut och jag har kännt sprattel i magen <3

Det känns bra nu och vi längtar efter nästa ultraljud