Mental vägg

Jag har börjat med intervall träning på löpbandet, lite cardio-träning. Super för min kassa kondition och toppen för fettförbränningen! Men...den där mentala väggen jag hamnar vid när jag springer.....
Jag brukar gå raskt i ca 5 minuter och sen springer jag så länge jag orkar (just nu är det bara ca 45 sekunder)...där nånstans går jag in i den där väggen. Den är såå svår att ta sig igenom. Försöker att pressa mig själv, men kroppen vill inte alltid göra vad jag vill. Jag vet ju att jag inte kommer dö, jag vet att min kropp klarar av det....men...

Ibland måste jag se tillbaka på hur det var för ett år sen.

• 45 kilo tyngre
• Hade svårt att gå ner på huk
• Använde astmamedicin varje dag
• Kunde inte gå uppför "mördarbacken" hemma
• Orkade inte en timme på gymmet
• Kunde definitivt inte springa i 45 sekunder
• mm mm

Allt var så mycket jobbigare.....vardagen, jobbet, fritiden, jag själv...

Att se framåt att veta vad man vill åstadkomma är toppen, jag har massor med mål jag vill uppnå, men ibland kan det vara bra att se tillbaka på var man kom ifrån. Jag har kommit väldigt långt men har lång väg kvar innan jag är där jag vill vara.
Bara kämpa vidare, snart nog kan jag nog springa en hel minut ;-P

Komma igång....

...med träningen igen är inte lätt alla gånger. Blev ju ett uppehåll i och med missfallet, men nu jäklar!!
Det är skönt att få röra på sig, igår blev det 2 tränarledda pass. Ett EasyLine-pass och ett Core-pass. Det känns faktiskt i magen idag :-)
Idag blir det kondition, intervallträning. Hatar att springa, men det är bra för hjärtat ;-) behöver få upp flåset lite mer.

Vågen står fortfarande still, pendlar nått kilo upp och ner. Lite surt, men det är bara att kämpa på och se om det händer nått på vågen. Rätt säker på att kroppen omformar sig iaf, kläderna hänger lite mer och det är sååå skönt när man bara kan gå in i en butik, plocka ett plagg från hyllan och veta att man kan ha det.
Kan ju tala om att när man haft 54-56 i byxor så ser ett par 46-or vääldigt små ut. Var helt övertygad om att dom skulle vara för små, dom såg ju såå puttiga ut. Men dom satt alldeles perfekt och lyckan var total!

Problemet nu är ju att det är så mycket roligare att köpa kläder, vilket kan bli rätt så dyrt. Måste rensa ur garderoben igen, kommer eka rätt ordentligt i den, men det kan jag leva med.

Nu ska jag se till att hålla igång med träningen, vänta på att kroppen ska komma ifas efter missfallet och sen ska bebisversktaden startas upp igen <3