Magen

Det är inte så lätt alla gånger när man ser sig i spegeln och magen bara växer. Jag vet att det tillhör graviditeten och att det bara är bäbisen som behöver plats, men när man har kämpat som ett djur för att få bort den så känns det lite vemodigt. Vill så klart ha en fin gravidmage och jag vet att den försvinner i augusti, men...

Jag är såklart överlycklig över att vara gravid och att allt gått som en dans hittills. Att må så här bra som gravid är helt otroligt, visst jag har foglossning, men det hade ju kunnat vara mycket värre. Sen att hormonerna gör tårkanalerna till värsta Niagarafallet ibland hör väl till....men att grina till Harry Potter kanske är att ta i :-)

Har sen ett par veckor tillbaka kännt sprattel i magen, det är en häftig känsla! Det är fortafarande väldigt sporadiskt som jag känner nått, men det finns där. Längtar till dess att man kan känna det från utsidan, kommer bli mer på riktigt för oss alla då.
Den 17 mars är det dags för ultraljud. Även om jag sett knyttet 2 gånger redan så kommer h*n vara mer människo-lik denna gång, nått mer än bara en fläck med ett hjärta som slår. Det är spännande, mycket som kommer bli annorlunda för vår lilla famlij. Jag ska bli mamma "på riktigt", hjärtat blir två-barns far och lillkillen kommer för första gången på sina nio år tvingas dela uppmärksamheten med nån annan. Blir nog jobbigast för honom :-)

Se tillbaka på året

Det har hänt mycket året som gått.
Gjorde min magsäcksoperation i slutet på februari och allt med den har gått super. Gått ner i lagom takt och har tappat nästan 50 kilo!! Det känns helt fantastiskt.

En av de största anledningarna till att jag gjorde operationen var ju för att vi skulle kunna skaffa barn, jag hade ingen ägglossning. Den resan har varit full med hinder.

Först vill jag bara klargöra att det var verkligen inte med flit som vi blev gravida så tätt inpå open. Det var otur och skydd som inte funkade, men men.

Började ju med att vi på nått vis lyckades pricka första ägglossningen efter open. Den graviditeten slutade med utomkvedshavandeskap och akut operation i juni där höger äggledare tog bort eftersom den hade brustit. Efter den operationen fick jag en massiv infektion i buken, hela sommaren blev förstörd.

Graviditet 2 slutade med missfall i v.7 i oktober. En tredjedel av alla graviditeter slutar med missfall och det kan man inte göra nått åt, det var helt enkelt inte livsdugligt.
Efter missfallet sa läkaren att det tar ca 3 månader för kroppen att återhämta sig, så vi tog det lugnt.
I början på december tyckte raringen att jag skulle ta ett graviditetstest, för han tyckte jag var lite konstig. Mycket riktigt så var jag gravid, hade inte ens märkt av nån ägglossning.

Efter plusset var vi försiktigt optimistiska, med tanke på allt som hänt. Men nu är vi i v.15, jag har varit in på två tidiga ultraljud där allt sett fint ut och jag har kännt sprattel i magen <3

Det känns bra nu och vi längtar efter nästa ultraljud