Julen över

Då var den här julen över. Nästa år kommer det bli väldigt annorlunda. Att behöva tänka på varje liten sak man stoppar i sig, äta långsamt och känna efter hur magen och kroppen mår av maten.

Nu är det 3 och en halv vecka kvar till jag ska börja med Modifast och det ska jag äta i 4 veckor inför operation. Dels för att gå ner en del i vikt men mkt för att levern ska bli mindre, så den blir lite mindre känslig. Som överviktig sitter det mkt fett i och runt levern och det gör att levern är skör och väldigt känslig för rispor och revor, om nått av instrumenten som ska in i magen stöter emot den.
På de här fyra veckorna ska jag gå ner ca 8-10 kilo, borde inte vara några problem, men det är aldrig kul med flytande kost.

Nått annat jag funderar på är att sätta upp små delmål med tillhörande "priser"... t.ex vid minus 20 kilo - nya byxor, minus 30 kilo - ny frisyr.. osv. Ska fundera lite mer innan jag slänger upp listan här :-)

Snart så

Igår var jag till kirurgen på St Görans och det gick ju bra :-)
Fick datum för operation. Jag ska opereras den 11/2, det är ju bara typ 1,5 månader dit. Börjar med flytet den 14/1 så jag klarar mig över jul och nyår, vilket är ganska skönt eftersom vi åker ner till mina föräldrar över jul. Mammas köttbullar, ni vet :-)

Det börjar lite smått sjunka in nu att jag snart, väldigt snart kommer börja ett helt nytt liv. Ett nytt liv med nya rutiner, nya matvanor....och ny garderob!

Än så länge är jag inte särskilt nervös över att bli sövd eller operation, men det kommer. Den 6/2 ska jag ner och träffa narkosläkaren och då tror jag att det kommer bli mer på riktigt......

Det närmar sig

Snart dags att åka ner och träffa kirurgen på St görans.
Jag tror att hjärnan på riktigt har börjat bearbeta allt som kommer hända...och den bearbetar på natten. Tack så mkt!! Det är faktiskt inte så kul att varje natt ha dessa drömmar. I dessa drömmar så blandar sig oro för op och längtan efter barn, men inte på ett bra sätt.

Som vanligt när jag drömmer mindre trivsamma drömmar så hoppar det väldigt emellan drömsekvenser.
Ena stunden ligger jag på operationsbordet och vaknar inte.... Nästa sekund är alla runt ikring mig gravida, men jag får bara missfall.... Sen har jag gjort op, men går upp mer och mer i vikt.... Sen är jag gravid, men föder ett dödfött barn.....

Så är det hela nätterna...behöver jag säga att jag är rätt trött på det? Det är ju inte så att jag vaknar särskilt utvilad. Kommer det bli bättre eller kommer det vara så här till efter operationen?

Snart så :-)

Igår efter det att vi kom hem från en härlig kryssning fick jag ett glatt besked :-)
Den 19/12 ska jag tillbaka ner till St Görans och ta en massa prover, träffa kirurg och dietist! Det är snart, bara 18 dagar kvar!!!
Jag hoppas verkligen att jag får ett datum för op när jag är ner, skulle vara skönt att kunna planera in det i almenackan, blir liksom mer verkligt då. Får många frågor om jag inte börjar ångra mig, känna mig nervös. Men nej, jag ångrar mig verkligen inte och nervös behöver jag inte vara än, kommer vara nog nervös när det väl är dags :-)

Beach 2013, I'm coming for U!

Äntligen

Idag kom det efterlängtade brevet från St Görans.
Den 26/11 ska jag dit på infoträff, obligatoriskt även om man varit på det förrut. Ett par veckor efter jag varit på träffen blir det att träffa läkare, dietist och ta prover och 4-5 veckor efter det är det dags för op!
Med min vanliga tur så blir det att flyta över jul och nyår :-) men det blir ju så bra i slutet

Å så fel...

...jag hade igår.
Dom ringde från Falun idag och frågade om jag ville att mina papper skulle skickas till Ersta med tanke på att hon skickat ner dom till St Görans??
Ehh, va?

När jag pratade med dom om St Görans så var det ju på vårdgarantin, men eftersom Falun inte vela skicka iväg patienter på vårdgarantin så var jag övertygad om att det samtalet blev "makulerat". Sen pratade jag ju med dom om att skicka mina papper på vårdfrihetsremiss till Ersta vilket dom skulle fixa.

Men nu tydligen så hann min vårdgaranti förfrågan gå igenom innan de fick nya riktlinjer och mina papper skickades till St Görans.
Ringde till St Görans och får veta att papprena kom in igår!! Nu bara vänta på att en läkare ska kika på dom att hoppas att det går fortare för läkarna där än i Falun. Håller tummarna för att jag kommer med på deras infomöte den 26/11 :-)

AnnaKarin är lycklig nu och börjar se ljuset i tunneln!

Väntar......

det är en väldig massa väntan. Det hade jag faktiskt inte riktigt räknat med, inte så här mycket iaf.

Men förhoppningsvis så börjar det snart rinna på.

Pratade med Falun idag, den 23 oktober skickades mina papper till Ersta! Ringde till Ersta men där hade dom inte fått in några papper än. Undra hur lång tid det kan ta? Ska ringa igen i slutet på veckan. Tror verkligen inte att det kommer bli nån operation den här sidan nyåret, men jag hoppas att jag får komma ner och träffa kirurgen innan året är slut :-)

Falu Lasarett vs St Görans

Idag har jag setat i telefonen väldigt mkt (tur det är lugnt på jobbet ibland).

 Först ringde jag väntetideskansliet, han jag pratade med var väldigt hjälpsam.
Han förstod att jag tyckte det var jobbigt att vänta, men han kunde inte besluta själv att skicka mig vidare till ett annat län, men jag fick numret till St Görans i Sthlm.
 Ringde och pratade med dom och dom har nästan inga köer alls sa sköterskan jag pratade med. Ringde tillbaka till väntetidskansliet och berättade vad dom sagt i Sthlm, han skulle skicka en notis till kirurgen om att dom ska skicka mina papper till St Görans :-)
 Enligt vad sköterskan på St Görans sa, så blir man först kallad på deras infomöte (nästa möte är den 5/11), sen blir det till kirurgen som beslutar om op och om allt flyter på kunde jag ha operationen innan nyår!!
 Håller alla tummar jag har för att det blir så!!!

Den som väntar på nått gott......

får vänta lite längre :-) Fick hem remissbekräftelsen från kirurgen idag. Där stod det att väntetiden är ca 3 månader. Men vad betyder det egentligen? 2,5 eller 4 månader?? Aja, bättre än 6 månader iaf. Ska leka lite bitch iaf och ringa väntetidskansliet för att höra hur lång tid det kan ta och sen ringa kirurgen och be dom sätta mig på återbudslistan. Måste ju fortsätta ligga på nu när man har ett litet flyt ;-P

Suck kirurgen.....

Ringde till kirurgen idag för att höra om min remiss kommit fram eftersom jag inte hört nånting. Sköterskan svarade att "Ja, den har kommit in, men det är ingen läkare som har hunnit titta på den än." Ehh, va? Hur lång tid kan det ta att kika på en remiss?? Jag förstår visst att man tar remisserna i turordning hur dom kommer från Skönvikt, men att sköterskan inte ens kan säga hur många som är före i kön? Hur gör jag nu?

Dubbelhaka

Har varit nere hos min familj och hälsat på några dagar. Väldigt trevligt och väldigt skoj att träffa min systerson, han växer fort men det blir väl så när man inte har möjlighet att träffas så ofta.
När jag nu kom hem så gick jag igenom mobilen för att kika på bilderna och det första jag får se är min gigantiska dubbelhaka!! OMG!!
Hur kul är det på en skala att se varenda bild på min söta systerson förpestad av mig??
Nu är det verkligen inte kul längre, jag vill kunna titta på bilder på mig med min familj utan att känna mig äcklad av mig själv.
Har inte remissbekräftelsen kommit imorgon så lär jag ringa kirurgen nästa vecka för att se hur det går. Orkar inte med det här längre

Lite tjat

Undra om dom tröttnar på mig ute på Skönvikt? Jag menar, jag ringer titt som tätt och håller koll på vad som sker :-)

Idag ringde jag för att se om min remiss blivit skickad, och det hade den! Den skickades tydligen förra veckan så nu tar det väl en till två veckor innan jag får remissbekräftelsen från kirurgen och då! kan jag ringa och tjata lite på dom!! ;-P Måste ju ligga på och se till så jag får en återbudstid så jag kommer in så snart som möjligt. Sen är det väl en stor risk att det inte kommer finnas några återbudstider. Kan tänka mig att när man väl får en tid till kirurgen, oavsett vad det gäller, så håller man fast vid den för allt i världen.




Så här ser det iaf ut i magen efter en gastric bypass. Lite kommer dom ju joxa runt i magen på mig :-)

Bara vänta....

Nu har man ju varit på återbesök på sömnlabb. Det gick faktiskt över förväntan. Jag hade ju lite sömnapne, det låg på gränsen till det dom sätter in behandling för. Jag fick en c-pap utskriven eftersom de på kirurgen har det som krav att behandling ska vara påbörjad.

När jag kom in till läkaren så kollade han ett chip som sitter i c-papen, det hade registrerat hur jag använt maskinen och hur jag andats, hur mycket hjälp jag fått av den. Han blev riktigt imponerad när han såg att mina andningsuppehåll vara nere på noll!! Inte vanligt med så bra resultat på så kort tid sa han. Väldigt skönt att det gått så bra. 

Så nu då? Imorgon ska jag ringa till Skönvikt för att kolla så dom fått in resultatet från sömn och om dom fått det, att remiss har blivit skickad till kirurgen. Sen är det bara vänta......om 6 månader kan jag ha min operation :-) Spännande och liiite nervöst

Jag är inte bitter...

även om det kan låta så och även om jag kan känna bitterheten sakta förgifta mig....
Att inte kunna bli gravid är ett väldigt hårt slag mot det ursprungliga kvinnliga, det är ju liksom det som våran kropp är gjord för. Det är jättejobbigt att min kropp inte vill samarbeta med mig, att den inte kan ge mig och min sambo det vi mesta av allt vill ha.......

Det absolut värsta med den här tiden på året är alla gravida man ser på stan, alla nya mammor med sina underbara små bebisar i vagn. Jag missunnar  dom verkligen inte den lyckan, men mitt hjärta brister i sorg och avund. Varför dom men inte jag???

Gpb-op kommer göra att jag går ner i vikt, men det är ju ingen garanti att kroppen kommer funka som jag vill. Jag kan bara hoppas att jag kommer vara lika fertil som min mamma, att jag inte ärvt fertilitetsproblemen som min mormor hade..
Tunga funderingar så här på en måndag, men jag tycker det är jobbigt och det är funderingar som aldrig lämnar mig. Man känner sig inte hel, nått saknas...............

Just nu känns det som om inget händer, läkaren skickar ingen remiss förren jag varit tillbaka till sömnlabb, och det är inte förren den 27 augusti. Så remiss blir ju inte förren i september, 3 månader till kirurgtid = december, 3 månader till innan op-tid = mars....... Det börjar kännas väldigt tröstlöst, jag blir ju inte yngre och för varje månad som går så blir vägen till en stor familj längre och längre....

Vad händer om läkaren på Skönvikt inte är nöjd med svaret från sömnlabb?? Måste allt göras om??
Och inte får man tag på dom heller, semester...... Varför har dom semester när det finns hispiga personer (läs jag ) som vill ha svar på frågor?

Det är inget roligt längre, blir så trött på folk som säger " Men vaddå? Det tog ju tid för dig att bli stor, då lär du ju räkna med att det tar tid att bli smal? Den som väntar på nått gott"
Som om det hjälper!!

Det är jobbigt nu, har en riktigt dålig period......väntan på op, trivs inte på jobbet, allt bara byggs på. Det är verkligen skönt att jag har en sån underbar sambo och underbara vänner som alltid finns när jag behöver dom

Funderingar så här på kvällen

Kroppsideal, vem bestämmer vad som är vackert? Vem bestämmer hur vi ska se ut?
Jag har alltid varit överviktig, ända sen jag var liten. Jag har lärt mig leva med det och tycker för det mesta om hur jag ser ut (alla har vi dåliga dagar). Jag har en sambo som älskar mig och har aldrig haft brist på uppmärksamhet från det motsatta könet.
I vissa kulturer är idealet just så som min kropp ser ut nu, en överviktig kropp visar att man kommer från en rik familj som klarar av att ge sina kvinnor mycket mat. Stor rumpa, stor mage och stora bröst har varit symboler för fertilitet sen urminnes tider.


Tyvärr då så bor ju jag här i Sverige där idealet ser helt annorlunda ut. Det är verkligen inte roligt när man går på stan och man hör hur folk pratar om en eller när någon man inte känner går förbi och säger "Jävla fetto" Vuxen människa ska tilläggas.........
Att vara överviktig är inte lätt, det finns ofta bakomliggande orsaker, inte att man är lat utan medicinska orsaker. Den överviktige har oxå fler och större fettceller, kroppen sparar på allt den får. En egenskap som hänger kvar i våra gener sen stenåldern. Starkast överlever, bara det att den specifika genen är inte nån höjdare att vara bärare av i dagens samhälle när mat är tillgänglig dygnet runt.
Att vara överviktigt är inte ett aktivt val man gör. Tvivlar väldigt stark på att det finns någon som vaknar en dag och säger "Jag vill äta mig till extrem fetma!!"
Än så länge har jag haft tur, jag har inga fetma-relaterade sjukdomar, men vem vet hur det skulle se ut om 5-6 år. Jag vet ingen som längtar efter diabetes, högt blodtryck, stroke, hjärtinfarkt mm

Att göra en gbp-op är inte ett lätt beslut (eller snabbt, uppenbarligen), det är ett kirurgiskt ingrepp och det är mycket som kan gå fel. Jag ska inte göra den här operationen för att bli smal, för att passa in i nått förvrängt ideal. Jag vill få en friskare kropp, jag vill lägga till x antal år på mitt liv och jag vill verkligen få chansen att skaffa barn med den mannen jag älskar.



 Vad hände liksom?? Varför blev det farligt med kurvor?

Suck....

Ringde till Skönvikt idag för att höra om svaret från sömnlabb kommit in. Det hade det och sköterskan var lite förvånad över det eftersom det brukar ta lång tid för svaren att komma. Hon talade om att det finns patienter som var till sömnlabb i april och dom svaren har ännu inte kommit till Skönvikt.
Men tillbaka till mig :-)
Det kommer inte skickas någon remiss till kirurgen innan jag varit på återbesök hos sömnlabb den 27/8 och läkaren på Skönvikt får ta del av vad dom kommit fram till. På återbesöket ska dom kolla ett chip som sitter i c-pap.en, chipet registrerar hur jag andas, om masken läcker och såna andra bra att veta saker....

Så kontentan är (om inte läkaren är snäll och tycker hon kan skicka remissen iaf ) att det kommer inte skickas någon remiss till kirurgen förren tidigast i september!!! Sen kan man räkna med ca ett halvår innan man får tid för op..........Men jag hoppas verkligen att jag kommer ha samma tur på resterande resa som jag haft hittills, att saker går fortare än väntat, för nu börjar det bli drygt att vänta. Jag blir ju inte yngre och jag vill verkligen få chansen att skaffa små söta barn innan jag blir för gammal

Sömnlabb

I söndags åkte jag ju in till sömnlabb i Avesta. Var lite nervös för att jag inte skulle hitta till lasarettet, men det gick fint, körde bara fel en gång :-)
Det var en lite speciell upplevelse att sova på sömnlabb. Kom dit vid 21.30, fick ett rum och en enkät att fylla i om hur jag tycker jag sover. Sen kom en sköterska och kopplade upp mig på en massa sladdar. Fick en dosa som spändes fast under bröstet, ett band spändes fast runt ovansidan av bröstkorgen och ett runt midjan ( de mätte andningsfrekvens ), fick en näsgrimma ( som mätte luftgenomströmmning i näsan ) och tre elektroder ( mätte hjärtfrekvens ). Mellan alla dessa grejor var ungefär 2,5 meter sladdar och kablar. Allt detta ska man sova med. Behöver jag säga att jag inte sov särskilt bra??
På morgonen efter fick man vänta på läkaren som gick igenom resultatet. Undersökningen visade att jag tydligen ligger på gränsen för sömnapné, så jag fick med mig en ny kompis hem...en cpap maskin.



Den trycker in luft i luftvägarna, får se om jag blir nå piggare av det. Läkaren var rätt säker på att narkosläkaren skulle ha det som krav att jag skulle ha börjat behandling mot sömnapné innan remiss skickas.

På fredag ska jag ringa till Skönvikt för att se om svaret från sömnlabb kommit in och höra när remiss till kirurgen ska skickas.

Varma "volanger"

Jag ber om ursäkt i förväg för alla eventuella hemska bilder ni kan komma att få...

Ni andra med lite extra vaddering kommer säkert förstå vad jag menar.
Det är varmt....och då menar jag varmt som satan. I solen har vi just nu strax över 40* C och i skuggan 28* C. För en tjockis som jag så är det olidligt, även om jag har lite kläder på mig så har jag ändå ett extra lager med isolering. Att sitta utomhus, även om det är i skuggan, och känna hur svettdropparna rinner längs rygg, ansikte, bröst, lår.....för att inte tala om hur jävla svettig man blir mellan alla förbannade "volanger"!!
Min enda tröst den här sommaren är att det förmodligen blir min sista sommar i den här kroppen. Går allt lika bra som det gjort hittills så får jag op.tid i höst och då kommer jag vara en helt ny människa, till utseendet iaf, till nästa sommar.

 

Skam den som ger sig!

Är lite lycklig, men nervös, nu!!!
I måndags ringde jag till sömnlabb i Avesta för att fråga om den där halvårs långa väntan innan jag skulle få en tid. Jag frågade då om dom inte hade återbudstider man kunde få eller om man kunde få låna hem kablar och diverse andra grejer för att göra undersökningen hemma. Låna hem saker kunde jag inte göra eftersom allt redan var utlånat och återbudstider fanns ibland sa sköterskan.
Tyckte det lät rimligt så jag tänkte att dom skulle höra av sig inom nån/några månader. Förstå vad paff jag blev när dom ringde tillbaka till mig i tisdags och sa att det fanns en tid nu på söndag!!! Det hälper tydligen att ringa och gnata lite :-D
Så 21.30 på söndag kväll ska jag inbefinna mig på Avesta lasarett, gå in via akuten. Blir uppkopplad på en massa sladdar och sen försöka sova :-) Blir väckt 6.00 på måndag morgon och får vänta till 9.30 innan svaret på testet kommer, sen får jag åka hem ( läs till jobbet ).

Spännande men också väldigt nervöst, helt plötsligt så blev det så mycket närmare till ett op.datum......

Får se..

...vad som händer nu. Har pratat med Skönvikt nu på morgonen, jag ska få en tid till psykologen, inte för att dom tyckte jag behövde det, utan för att jag ville det. Kan vara väldigt skönt att ha nån att prata med, det är ju mycket som kommer ske i kroppen och inte minst huvudet, när jag kommer gå ner i vikt.

Sen skulle sköterskan jag pratade med kolla upp varför jag ska till sömnlabb, hon förstod det inte heller. Det är bara att vänta och se vad läkaren säger. Förhoppningsvis skippas remissen till sömnlabb och allt kommer gå så mycket fortare :-)

På tal om något helt annat så ha jag fått svar från utbildningen jag sökt. På måndag ska jag in till Falun för en del tester och intervjuer. Ska bli spännande och se hur bra det kommer gå, trodde nämligen inte att dom skulle höra av sig igen. För ett antal veckor sen fick jag ett mail från dom, där dom ville att jag skulle komplettera med betyg i Engelska B.....vilket jag inte har, så då tänkte jag att det var kört. Men så får man ett mail där dom vill att jag ska komma in iaf, måste ju ha funnits sökande som var sämre kvalificerade än jag :-)

Men hallå??

Alla som verkligen känner mig vet att jag inte har det allra bästa tålamodet. Jag vill att saker ska hända nu, helst igår.... Jag vet ju att det inte funkar på det sättet,men iaf. 
Här om dagen fick jag ett brev från Avesta lasarett, dom skulle bara tala om att dom mottagit remissen från läkaren på Skönvikt och jag kan räkna med att få en tid om 5-6 månader! Ska jag verkligen behöva vänta ett halvt år???


Älskligen tar det hela med ro. "Tänk på hur länge du har väntat hittils. Du visste ju att det skulle ta tid"
Jo, visst visste jag det. Men i den perfekta världen (min värld), så skulle det gå fort bara jag kom in till Skönvikt.....Vet ju andra som fått sin op-tid 6-7 månader efter dom varit in till Skönvikt första gången.


Bara ta ett djupt andetag, räkna till 10 och försöka hitta en pöl av tålamod nånstans i mig. Det går ju åt rätt håll och jag kommer nå målet, en vacker dag......

Provsvar

Igår fick jag provsvaren från alla blodprover jag tog för några veckor sen. Alla prover såg bra ut förutom att jag hade låga halter av D-vitamin och järndepåerna i blodet var låga. Som tur är så skrev läkaren ut medicin till mig.....samma typer av medicin som tanterna

 på jobbet äter.....känndes verkligen jätteroligt. Så nu ska jag ta 1 tablett vardera av Duroferon

 och Kalsipos-D

 en gång varje dag. Men det är ju väldigt skönt att alla värden kollas upp, det hade ju kunnat vara så mycket värre. Jag får vara glad för det lilla :-)

Tålamod??

Jag vet att det inte har gått särskilt lång tid sen jag var in till Skönvikt, men mitt tålamod finns inte mer. Jag vill att mina remisser ska komma nu, jag vill komma in och veta vad psykologen har att säga om mig, jag vill veta vad som händer på sömnlabb och jag vill verkligen att remiss ska komma om att jag har tid för operation.

Har blivit inbjuden till en grupp på facebook, där det bara finns personer som har eller ska genomgå gastric bypass. Där finns det massor med bilder på deras viktresor, jag blir så himla inspirerad. Dom är så fina...

Men det är lite märkligt, när nån gått ner mycket i vikt så säger man ju att dom blivit så fina, men var dom fula innan eller?? Utseendet är ju bara en liten del av det personen är, det som finns på insidan är ju så mycket viktigare än hur man ser ut.
Att det på min kropp finns en massa "volanger" som fladdrar och skakar omkring definierar inte vem jag är. Min personlighet, mitt sätt att uttrycka mig, mitt känsloliv...det är den jag är. Mitt skal går alltid att ändra på :-) Hur det än är så är jag en vacker människa, viken storlek jag än har <3

Skönvikt

Igår var jag och träffade en läkare på Skönvikt. Det gick rätt så bra, hon var väldigt trevlig.
Vi pratade en del om sjukdomar som finns i släkten, vad jag har för planer och förhoppningar. Fick berätta lite om vad jag har gjort tidigare och vad jag har testat för olika metoder för att gå ner i vikt.
Hon frågade om barnlösheten och problematiken därikring. Det hela resulterade i att både hon och jag ansåg att en gastric bypass op förmodligen är helt rätt för mig.
Nu är det bara en hel massa saker innan någon op remiss kan skickas.
Det ska tas en hel massa blodprover (11 rör!), jag ska träffa en psykolog som ska bedöma mitt psykiska tillstånd, jag ska gå på en gruppträff där det ska diskuteras op och andra åtgärder ( inte alla på den gruppträffen vill eller ska op) och sen ska jag tydligen åka på sömnlabb. Gruppträffen är i maj och jag väntar på remiss till psykologen och sömnlabb, får se hur länge man får vänta på det innan det blir dags att vänta på op-tid.
Men det rör på sig iaf. Världen är inte nattsvart längre, jag ser en hel massa ljus :-)

Nu börjar det hända saker.

Igår fick jag brev från Skönvikt. Den 30/3 har jag tid för att få komma dit och prata med dom. Det känns jätteskönt, nu så får jag äntligen mer hjälp. Vi får se vad som händer, men bra kommer det att bli i vilket fall som helst :-D Det är skönt att nu kunna se ljuset i slutet av tunneln, har väntat så länge........och dessutom, med nytt körkort nu med tillhörande frihet så känns det som om lyckan ler mot mig.
Nu börjar det hända saker and it feels goood!!!!!