även om det kan låta så och även om jag kan känna bitterheten sakta förgifta mig....
Att inte kunna bli gravid är ett väldigt hårt slag mot det ursprungliga kvinnliga, det är ju liksom det som våran kropp är gjord för. Det är jättejobbigt att min kropp inte vill samarbeta med mig, att den inte kan ge mig och min sambo det vi mesta av allt vill ha.......
Det absolut värsta med den här tiden på året är alla gravida man ser på stan, alla nya mammor med sina underbara små bebisar i vagn. Jag missunnar dom verkligen inte den lyckan, men mitt hjärta brister i sorg och avund. Varför dom men inte jag???
Gpb-op kommer göra att jag går ner i vikt, men det är ju ingen garanti att kroppen kommer funka som jag vill. Jag kan bara hoppas att jag kommer vara lika fertil som min mamma, att jag inte ärvt fertilitetsproblemen som min mormor hade..
Tunga funderingar så här på en måndag, men jag tycker det är jobbigt och det är funderingar som aldrig lämnar mig. Man känner sig inte hel, nått saknas...............
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar