Mat

Är ju faktiskt gott, det finns så mycket man kan göra med det. Många som är opade tål inte vissa saker, som sött, fett och kolsyrat. Då får man dumpings. Men jag kan äta allt, i mycket mindre mängd förstås, men endå allt. Har inte fått nån dumping, det betyder ju inte att det inte kan komma senare.

På måndag börjar jag jobba igen.... Ska bli kul att träffa alla kollegor igen, men det skulle inte göra nått att få vara hemma nån vecka till, tiden går så fort :-)

Weekend i Sthlm

Det var en trevlig resa ner till Stockholm med raringens jobb. Hade varit ännu trevligare om jag inte hade haft mensvärk från helvete.....
Vi bodde på Hotell Stureplan, väldigt fint och dom hade helt underbara kuddar i sängen! Och en väldigt stor dusch :-) Middag och underhållning blev det på Golden Hits, jättegod mat och suverän underhållning. Sångarna var jätteduktiga, sjöng 80- och 90-tals hits.
Vi fick välja mellan 2 olika menyer, kött eller fisk. Tre-trätters middag.
 David valde kött, den menyn innehöll; förrätt: rostad blomkålsoppa, huvudrätt: oxfile och potatiskaka, efterrätt: chokladkaka med mandelgrädde
Jag valde fisk, den menyn innehöll; förrätt: oxfilecarpaccio, huvudrätt: röding med steka grönsaker, efterätt: vitchokladparfait

Kan ju säga att en tre-rätters middag som opad är inte det lättaste....... 1/4 förrätt, 1/4 huvvudrätt och 3 små skedar efterätt, men gott var det!!
Första gången någonsin som jag varit på weekend/minisemester och gått ner i vikt!! Lycka!

På lördagen så blev det en lång promenad genom Stockholm i strålande solsken, väldigt skönt.
Huvudstaden i all ära, men det var helt underbart att komma hem. Hem till lugnet, skogen, den friska luften.... Stockholm för mig är bara stress, ok i små mängder......

Igår tog vi ut fyrhjulingen på en vända i skogen, mötte upp goda vänner och grillade lite korv. Det är så mysigt. Vänner,solsken, öppen eld och hästar och hundar runt ikring, precis som jag vill ha det.

Så där ja

Väg dag igen då och nu har jag gått ner lite iaf :-)
Jag vet att det inte är nån fara med platåer, alla får dom ibland. Men det känns jobbigt iaf. Alla år som man kämpat och jobbat med vikten och självkänslan, med dietister och genom överviktsenheter där varje plus på vågen har varit ett nederlag. Det är inte lätt att få huvudet att tänka om efter alla dessa år.
Men jag kämpar vidare, med vikten och självkänslan. Det går åt rätt håll!!

Träna igen

Igår var jag och tränade för första gången sen op. Herregud vad jag har tappat kondition!!
Det var inte kul.... Jätteskönt att komma igång igen, men fruktansvärt jobbigt att inte orka som jag gjorde innan. Efter en halvtimme var jag helt slut! Har alltid tränat minst en timme innan op. Men, det är bara härda ut och kämpa på så kommer konditionen snart vara på topp igen. Ska träna imorgon oxå, sen blir det inget mer denna vecka.
Ska ner till Stockholm fredag-lördag, firman sambon jobbar åt har jubileum så det blir hotellnatt och middag med underhållning. Kan bli trevligt, det enda är väl att jag kommer vara yngst.... men det ska bli väldigt skönt att bo på hotell, får se till att mysa ordentligt ;-P

Vägdag...

Jag väger mig en gång i veckan, på torsdagar. men idag var det inget roligt. Jag har gått upp!! Iofs bara ett halvt kilo på en vecka men endå! Det var ju inte meningen att jag skulle gå upp i vikt.....
Äter som jag ska, är ute och promenerar...det enda som det skulle kunna vara är att jag inte dricker tillräckligt med vatten. Får bättra mig på det och se hur det ser ut nästa vecka. Har tappat centimeter så det går ju åt rätt håll :-)

Ibland undrar jag om dom verkligen har opererat mig. Dom kanske bara karvade lite i magen på mig och sen sydde ihop mig..... Jag menar, jag kan äta allt ( har iofs inte testat godis, snask, kaffebröd och sånt än, har inget sug efter det heller ), mår väldigt bra och tycker allt går jättebra. Väntar bara på ett bakslag.....

Battery low

En sak som jag inte riktigt hade räknat med var det här med energinivån. Man pratar mycket om allt på informationerna inför op, men det här har dom missat helt.
Som jag sagt förrut så känner jag mig jättepigg!! Glad och full av liv...men...huvudet vill verkligen mer än vad kroppen orkar.
 I lördags var jag ut med en väninna och körde hennes hästar, det var en underbar dag och det var så skönt att komma ut, det är så rofyllt att köra häst i solen på en grusväg, njutning på hög nivå. Sen åkte jag och raringen och handlade, på kvällen hade vi vänner över på mat och mellomys.
Jag tyckte att jag tagit det lugnt, men jag fick sota för det igår. Jag var så trött! Det var så illa att jag somnade på sängen en stund (skulle lagt in tvätt). Väldigt skönt iofs men inget jag planerat.

Att energinivån är låg är ju inte så konstigt egentligen, jag får i mig mycket mindre mängd mat än tidigare och eftersom en del av tunntarmen är bortkopplad så är det mindre mängd näring som tas upp.
Jag måste helt enkelt lära mig att lyssna bättre på min kropp, ta det lugnare de här veckorna jag är hemma. Det kommer bli bättre när jag lärt mig var min gräns går och när jag vant mig vid det lägre näringsupptaget

Livet leker

Nu har det gått en vecka sen op. Allt har gått väldigt bra, jag är väldigt pigg, har inte ont och det går väldigt bra med maten. Känner ingen hunger, men äter efter klockan varannan timme.

2,5 kilo har jag gått ner sen op, nästan 17 kilo sen jag började med flytet. 17 kilo! Det är mycket!

Det är en hel del som hänt om man bara ser ansiktet, jättesvårt att se det när man ser sig själv varje dag, men när man lägger bilderna så här bredvid varandra så ger det perspektiv :-)

Igår kväll åt vi stekt lax och frästa grönsaker, förr hade jag lätt kunnat äta 2 portionsbitar lax, nu fick jag i mig knappt en halv och en sked grönsaker... Det kommer nog märkas lite på matkontot, alla i familjen får ändra på sig lite mer än planerat. Tur att mina pojkar gillar grönsaker, kommer bli mycket mer av den vararn.

Om man skulle ta sig en promenad i det underbara vädret, till och med solen lyser på mig! Har kommit fram till en sak bara....ska jag fortsätta må så här bra resten av sjukskrivningen, kommer jag klättra på väggarna om ett par veckor :-) Tur jag har en hel del underbara vänner som jag kan våldgästa.

Puss på er <3

Jag lever

Operationen gick bra, det var vad kirurgen sa iaf, hon sa att det var lite svårt att komma åt pga min storlek men allt gick fint.

Det var riktigt jobbigt att sitta utanför operationsavdelningen och vänta på min tur. När jag väl skulle in så fanns det ju inte nån återvändo. Jättetrevlig narkosläkare, talade om precis vad som skulle hända och när. Precis innan han ger mig smärtstillande och narkosmedel säger han: Efter operationen kommer du få flytta över till sängen du ska ha på avdelningen, den sängen kommer stå på din vänstra sida, kom ihåg det.
Öööh, på nått sätt måste jag kommit ihåg det men jag har inget minne av att jag har flyttat över mig tilll den andra sängen. Kommer ihåg att jag fick starka smärtsillande, jisses vad det snurrade i huvudet, och sen narkosmedlet, sen är det svart till jag vaknade på uppvaket.

Väldigt trevlig personal var det på St Görans, kännde mig i goda händer, men oj så skönt att komma hem. Eller hem och hem, till mina föräldrar.

Det är lite kämpigt att få i sig de 2 dl som dietisten vill att jag ska ha i mig till varje måltid, 1-1,5 går bra sen är det stopp. Men så är ju den del av magsäcken som är kvar svullen, så det kommer gå bättre och bättre för varje dag.

Det som är skönt är att jag inte har särskilt ont i magen, det är mer obehagligt och spänner lite. Däremot har jag ont i ryggen och ena axeln, det beror på gasen som används för att spänna upp buken under op. Det tar ett tag men försvinner av sig själv.

Nu är det bara att fortsätta kämpa med mitt nya liv. Äta, vila, dricka, vila, äta, vila, dricka, vila osv....

Om 10-14 dagar kommer stygnen ramla av, sen kan jag börja träna lite försiktigt igen.
Livet ser ljust ut igen, nu är det bara att vänta och se hur mkt min kropp vill gå ner.