Det närmar sig

Snart dags att åka ner och träffa kirurgen på St görans.
Jag tror att hjärnan på riktigt har börjat bearbeta allt som kommer hända...och den bearbetar på natten. Tack så mkt!! Det är faktiskt inte så kul att varje natt ha dessa drömmar. I dessa drömmar så blandar sig oro för op och längtan efter barn, men inte på ett bra sätt.

Som vanligt när jag drömmer mindre trivsamma drömmar så hoppar det väldigt emellan drömsekvenser.
Ena stunden ligger jag på operationsbordet och vaknar inte.... Nästa sekund är alla runt ikring mig gravida, men jag får bara missfall.... Sen har jag gjort op, men går upp mer och mer i vikt.... Sen är jag gravid, men föder ett dödfött barn.....

Så är det hela nätterna...behöver jag säga att jag är rätt trött på det? Det är ju inte så att jag vaknar särskilt utvilad. Kommer det bli bättre eller kommer det vara så här till efter operationen?