Pisshelg

Helgen började bra med en väldigt trevlig kryssning med ett par jobbarkompisar och min ena bror kom upp, men sen blev det bara skit.

Började igår med att jag började småblöda lite, sen kom smärtan och ju längre dagen gick dessto mer blödde det och smärtan blev bara värre. Igår kväll åkte jag och raringen in till akuten då jag inte stod ut längre. Det är inte roligt när man har så ont att man sitter dubbelvikt och mår illa av smärta. Tillslut kom gyn-läkaren iaf, efter en undersökning och ett vaginalt ultraljud konstaterades ett missfall.
 Har en tid på tisdag för ett vul, hade då hoppats få se hjärtslag och sen kunna börja tala om den goda nyheten, men som det är nu så blir det att åka in på tisdag för att se att allt har kommit ut så jag slipper skrapas.....

Folk pratar om högre makter, att man får det man förtjänar... Men jag vet inte vad vi gjort för illa för att förtjäna det vi varit med om den senaste tiden. Har nu varit med om två av de värsta sakerna som en gravid kvinna kan gå igenom. När ska vi få ha lite tur?? Kanske inte är meningen att vi ska ha barn.....
Det är väldigt tungt just nu, ska försöka smälta vad som hänt......
Det är inte så jävla enkelt som folk tror att skaffa barn, skulle det ta sig igen sen så kommer det vara väldigt svårt att tro på det, kommer gå och känna efter, vet ju hur ett utomkveds och ett missfall känns....

Avundas dom som lyckas, gläds med dom och gråter för min egen del. Även om jag vet att ett missfall beror på att fostret inte var livdugligt känns det som ett gigantiskt misslyckande