Jag lever

Operationen gick bra, det var vad kirurgen sa iaf, hon sa att det var lite svårt att komma åt pga min storlek men allt gick fint.

Det var riktigt jobbigt att sitta utanför operationsavdelningen och vänta på min tur. När jag väl skulle in så fanns det ju inte nån återvändo. Jättetrevlig narkosläkare, talade om precis vad som skulle hända och när. Precis innan han ger mig smärtstillande och narkosmedel säger han: Efter operationen kommer du få flytta över till sängen du ska ha på avdelningen, den sängen kommer stå på din vänstra sida, kom ihåg det.
Öööh, på nått sätt måste jag kommit ihåg det men jag har inget minne av att jag har flyttat över mig tilll den andra sängen. Kommer ihåg att jag fick starka smärtsillande, jisses vad det snurrade i huvudet, och sen narkosmedlet, sen är det svart till jag vaknade på uppvaket.

Väldigt trevlig personal var det på St Görans, kännde mig i goda händer, men oj så skönt att komma hem. Eller hem och hem, till mina föräldrar.

Det är lite kämpigt att få i sig de 2 dl som dietisten vill att jag ska ha i mig till varje måltid, 1-1,5 går bra sen är det stopp. Men så är ju den del av magsäcken som är kvar svullen, så det kommer gå bättre och bättre för varje dag.

Det som är skönt är att jag inte har särskilt ont i magen, det är mer obehagligt och spänner lite. Däremot har jag ont i ryggen och ena axeln, det beror på gasen som används för att spänna upp buken under op. Det tar ett tag men försvinner av sig själv.

Nu är det bara att fortsätta kämpa med mitt nya liv. Äta, vila, dricka, vila, äta, vila, dricka, vila osv....

Om 10-14 dagar kommer stygnen ramla av, sen kan jag börja träna lite försiktigt igen.
Livet ser ljust ut igen, nu är det bara att vänta och se hur mkt min kropp vill gå ner.